Examensprojekt

Jag vill skapa ett konstverk som gestaltar hur den postmoderna uppfattningen av tid och rum utmanar den traditionella teatern.

När jag tidigare i vår skulle sätta ramarna för mitt examensprojekt på Kaospiloterna vid Malmö Högskola var det många behov och förväntningar att jag ville möta och leva upp till. Jag stod framför Malmö Högskolas akademiska tradition, Kaospiloternas krav på kreativitet och innovation,  samhällets behov att förstå teaterns förändrade förutsättningar och naturligtvis det egna behovet av skapa något varaktigt utifrån lustfylld närvaro. Jag stod inför en oerhört kort tidsperiod på några månader och väl medveten om stressfaktorn som uppstår när vi inte vågar prioritera våra val tvingades jag ta ett beslut. Det skulle vara omöjligt att tillfredsställa alla behov.

Under en längre tid har jag varit intresserad av Otto Scharmer’s Theory-U som bygger på idéen om att verklig kreativitet uppstår innan konstnären sätter penseln mot duken. Detta ville jag testa. Trots att Scharmer’s teori inte är helt vetenskapligt godkänd enligt svensk praxis hade jag sådan tur att min handledare Ouafa Rian ändå godkände teorin, mot att jag speglade den mot någon mer traditionell metod. Att färdas genom U-teorins alla steg blir alltså lite av ett personligt experiment. Mitt intresse för teaterkonsten färgar naturligtvis hela processen, liksom den typiskt postmodernistiska verklighetsuppfattning som jag växt upp med. I slutändan handlar detta projekt om att jag bättre vill förstå hur jag kan tjäna mänskligheten med teaterkonsten som redskap.

Så; Utifrån Otto Scharmers Theory-U vill jag skapa ett konstverk som gestaltar hur den postmoderna uppfattningen av tid och rum utmanar den traditionella teatern. Vilka är egentligen teaterns nya premisser om det typiskt postmodernistiskt gränslösa sätter dess grundpelare (fast spelplats, på bestämt klockslag) i gungning.