Vad kan ett vattendrag lära mig om organisationer? skriver Margaret Wheatley i sin bok Ledarskap och den moderna naturvetenskapen. Det är så träffande ord. Precis så ser jag på den egna kreativiteten, som ett utforskande i olika områdesfält där allt har något att lära ut om just det som jag vill lära mig. Frågan är lösningen. Vad kan kaosteori lära mig om regi? Vad kan icamaxi lära mig om scenrummet? Vad kan en stulen cykel lära mig om människor? Livet är bra spännande. En klok kvinna sa en gång till mig att jag borde satsa på att bli forskare. Och när jag nu står framför spegeln som snart färdig Kaospilot kan jag bara konstatera (stolt om än något förvånad); att det blev jag visst.
Inlägg från januari 2009
När man snubblar på mållinjen
januari 19, 2009 · Kommentera
Jag förstår meningen med drömmar, det gör jag verkligen. men ibland så tvivlar jag bara på att såren jag får när jag snubblar på vägen verkligen är dem värda. vägen mot drömmen ska väl vara lätt att ta sig fram på, om den är rätt alltså?
Försöker komma ihåg att drömmen aldrig får vara mer spännande än vägen hur det än är. det är nog DÅ först som något är på tok. Drömmen ska ju mer vara en riktning som ger plats åt lusten och nyfikenheten att oavkortat och med ensamrätt bestämma vägen. En exakt utstakad bana är ju faktiskt tråkigt.
Ser jag mig omkring inser jag att vägen jag går på är oväntad, kittlande och spännande. Det betyder nog att jag är på rätt väg trots allt. Även om jag snubblade och föll. Och skrapade upp mitt knä lite grann.
Kategorier: Personligt
