Kaospilot Frost

Klockan är tio på kvällen och jag är på väg hem. En liten flicka på fyra år drar i min klänning. Hon är så smutsig och skitig att jag inte kan annat än att lé. På Sveriges tjugotal skulle hon varit definitionen av begreppet ”lortunge”.  Hon är gullig. ”Only one banana ma’m,?”., ber hon automatiskt. Hennes lilla kofta är knäppt fel. ”No, you will not get any” svarar även jag automatiskt. ”Please”. Hon tittar målmedvetet. Jag sätter mig på huk. ”But I can fix your sweater”. Tröjan måste varit gul en gång i tiden. Flickan blir ställd. Sakta pillar jag upp hennes små knappar och knäpper om dem. Mina fingrar blir jättesmutsiga. Plötsligt är det andra ögon som iakttar mig. Flickan går ur sin tiggarroll och blir ett barn. Jag går ur min turistroll och blir en mamma Det är fint. Vi tittar på varandra lite generat båda två och sedan springer hon iväg.