Klockan är tio på kvällen och jag är på väg hem. En liten flicka på fyra år drar i min klänning. Hon är så smutsig och skitig att jag inte kan annat än att lé. På Sveriges tjugotal skulle hon varit definitionen av begreppet ”lortunge”. Hon är gullig. ”Only one banana ma’m,?”., ber hon automatiskt. Hennes lilla kofta är knäppt fel. ”No, you will not get any” svarar även jag automatiskt. ”Please”. Hon tittar målmedvetet. Jag sätter mig på huk. ”But I can fix your sweater”. Tröjan måste varit gul en gång i tiden. Flickan blir ställd. Sakta pillar jag upp hennes små knappar och knäpper om dem. Mina fingrar blir jättesmutsiga. Plötsligt är det andra ögon som iakttar mig. Flickan går ur sin tiggarroll och blir ett barn. Jag går ur min turistroll och blir en mamma Det är fint. Vi tittar på varandra lite generat båda två och sedan springer hon iväg.
Status Mumbai
maj 18, 2008 · Kommentera
Vi åker hem om en vecka. En testpackning idag visade sig ge mig lite kalla fötter. Jag har nästan tio kilos övervikt. Ändå har jag inte köpt särskilt mycket. Men det är ett överkast, studentlitteratur, sjalar och presenter. Kilona tickar på. Känns ovärt att skicka hem med post när frakten blir tre gånger dyrare än grejjerna. Jag måste lösa det på något sätt. Annars har jag jagat möss idag. Vi har musinvation här på Carlton. Tydligen så har folk på undervåningen lagt ut ’musgift’ och det gör att alla möss kommer upp till oss istället. Inte så fraischt men jag är glad att det inte rör sig om råttor som borta på Hotel Cowies.
Jag är äntligen klar med fotoboken och håller på att ladda över boken. Är sjukt pirrig. tänk om något blir fel. Jag har jobbat så himla länge på att få den fin och då vill jag ju att det ska vara perfekt. Å andra sidan är ett stavfel mer eller mindre inte mer än rätt. Mumbai är ju felstavningarnas land. Som texten jag läste från tåget. ”English class. Speak fluntly!”.
Kategorier: Outpost
