Jag hade skrivit ett långt inlägg. Jag ska inte lägga upp det. Kaospiloterna fick så svidande kritik när min penna fick löpa att jag blev skrämd av min egen ilska. Jag vet inte vem i mig som tycker vad längre. Jag är trött. Vill vidare. Eller fly. Det är kanske samma sak. Kaospiloterna svarar inte längre till mina förväntningar. Kanske är mina förväntningar för höga, som Irja påpekade. Mitt kreativa spänningsfält är i vilket fall otäckt. Det är inte längre konstruktivt utan destruktivt. Jag vill spränga sönder något. I den här kontexten kan jag i vilket fall inte göra det. Det är kanske bra. Anna påpekade att min glöd är borta. Och det är nog sant. Bränt barn skyr elden. Orkeslös. Uttryckslös. Meningslöst.
