Att vara Julia Roberts

Jag äter frukost på Apollo Hotell. Det är det enda sättet att få i sig något annat än rostbröd och artificiell sylt på morgnarna. Killarna bakom disken står och stirrar på mig hela tiden men det är i alla fall bättre än ute på småhaken i området. Jag har så svårt att förstå fascinationen. Jag blir behandlad som om jag var Julia Roberts. Människor vill fotas med mig, gå bredvid på gatan och var jag än befinner mig blir jag intensivt iakttagen. Det som är så skumt är att det vimlar av vita turister så det kan liksom inte vara nyhetens behag. Det är en hype som är svår att förstå. Ibland blir det närmast otäckt. En äldre man följer efter mig precis överallt. Han vet var jag bor och vad jag heter och är som en igel. Jag ska se om jag kan köpa mig en förlovnings ring idag.

Här är en bild på mitt fina lilla rum.