Telefonsamtal om reseförsäkring

Jag: Hej. Jag skulle bara höra om jag kan teckna en tilläggsförsäkring över nätet när jag är i Indien? 

Kvinna: Oh nej. Det går inte.

Jag: Okej. Varför inte?

Kvinna: Eller det går men då måste du ha någon här hemma som kan hjälpa dig.

Jag: Hur menar du?

Kvinna:Ja men med betalningen och så.

Jag: Kan man inte betala över internet?

Kvinna: {Tystnad}

Jag: Hallå?

Kvinna: Ja det har du kanske rätt i. Hihi. Dagens ungdom.  Vänta…

Tre minuter går 

Kvinna:  Nu har jag dubbelkollat. Det går att betala över nätet. Det är inte lätt att jobba på ett försärkingsbolag.  

darjeeling limited

Nina tog med mig på bio ikväll. Darjeeling Limited. Och det kändes sådär som det känns när det är precis rätt film för rätt tjej (alltså mig). Jag var han, som var äldst. Min äldsta mindre syster var han som var mellan. Och min minstaste syster var precis som minstingbrorsan i filmen. Och det var fint. För det var så härligt frustrerande som det är. Med allt som sägs utan ord. Med föräldrar som liksom inte är där fast ändå hela tiden. Det var den tiden som är nu. Men inte i ett regnigt och grått Sverige. Utan i Indien. Där det är färger.  Och varmt. Och tåg. Och kossor. Och där tapeter alltid matchar slipsarna på männen med mustasch.   

just for the record

Det här är Malmö. Det här är vädret. Det här är stämningen. Jag undrar just hur det är i BOLLYWOOD? 

En termos med kaffe

Det gäller att njuta av Sverige de dagar som är kvar. Med kaffe i termos och Linas nybakade bullar åkte vi till Höganäs idag. Jag och Lina. Ackompanjerande av hennes salsakillar David och Max. Vi parkerade bilen precis vid havskanten och lät den ilskna februarivinden fylla våra lungor och bita i våra händer. Det kändes nästan som när jag var liten. Fast när jag var liten hade jag aldrig druckit vodka kvällen innan.

Jag vill åka på utflykt oftare. Det är så härligt att bli tagen med storm. Med kaffe i termos och Linas nybakade bullar.

Sjutton dagar kvar

Idag så satt jag och pratade med Ingemar om dokumentationen och blev superpepp. Började skissa på en dokumentations plan direkt. Som det ser ut nu kommer vi komma hem med två kortare filmer, en inbunden fotobok, ett samlat dokument med det bästa ur våra individuella bloggar och projektmappar från varje subprojekt. Sen håller Ellen på att tittar på alternativa dokumentationsformer. MoaW  jobbar med utbildningsplanen.

När jag pratade med TeamledarMåns idag kunde jag inte låta bli att tänka att vi fan kör över hela världen med våra strukturerade planer. Sjukt kul.  Team 1 Öresund måste ändå vara ett av de mest ambitiösa teamen någonsin. Nu gäller det att vi har lite kul också. Men det är väl det vi tycker struktur och planering är? Vad vet jag. Känns som vi är oerhört Japanska (jag syftar på deras 80% planering- 20% genomförande). Och jag har i alla fall hur kul som helst.